Monthly Archives: juli 2010

Gastric bypass IGEN!

Kostdoktorn uppmärksammar

på nytt gastric bypass. Det är Aftonbladet som har en artikel där en ung flicka, sjuttonåriga Martina, berättar hur hon gått ner från 135 kg till 80 kg efter GBP-operationen. Hon berättar att hon är väldigt nöjd med resultatet bl.a. för, som hon säger. ”Jag tror garanterat att operationen har räddat mitt liv. Om inte annat så har det gett mig större möjligheter och räddat mig från många andra sjukdomar man kan få vid fetma.” Martina har fått informationen, eller om man så vill, blivit skrämd med, att du kommer att få diabetes och alla dess följdsjukdomar om du inte går med på operationen.

Jag är glad

för Martinas skull, men jag ställer mig ändå frågande. Självklart ska man vara nöjd med att ha blivit av med sin övervikt på 50–60 kg. Hennes nya utseende gör också att hon får ett bättre socialt liv: ”Jag blir behandlad på ett väldigt annorlunda sätt nu jämfört med tidigare. Folk är mer vänliga och tar lättare kontakt.” Men att GBP är enda möjligheten tror jag inte.

Däremot tror jag

att professor Claude Marcus är en garanti för att GBP ska väljas som metod för just viktminskning. Han har systematiskt försökt behandla barn och ungdomar med svält under hela sin karriär som fetmaexpert utan att lyckas. När han slutligen borde ge upp sina försök och erkänna sitt misslyckande väljer han i stället att säga: ”Det finns ingen annan lösning än att koppla bort magsäcken!”

Han viftar lättvindigt

bort problemen han skapar för de här ungdomarna när han säger: ”Många ungdomar söker en quick fix och kan slarva med de vitaminer som de måste ta efteråt. Tonåringar är även i den åldern då man strävar efter oberoende och att få göra som de vill. Det kan man inte om man genomgått en gastric bypass. Vi tittar på om det kan vara ett problem att ta hänsyn till, men vi tror inte det.”

Vi tror inte det – Jag såg Ann Lundbergs program nu i kväll på TV. Hon hade en gäst som varit budistmunk i 17 år och han hade med sig ett Mantra som han gav till oss tittare: ”Jag kan ha fel – jag kan ha fel.” Tänk om Marcus och Rössner använt det mantrat de senaste 10–15 åren, kanske hade barn- och vuxenövervikten fått en helt annan utveckling i Sverige.

Om Claude Marcus

valde GBP för att han inte blivit informerad om LCHF skulle jag lätt kunna förlåta honom. Men så är inte fallet. Claude Marcus vet väldigt mycket om LCHF, men inser att det just är kunskaperna kring LCHF som lyfter fram hans egna tillkortakommanden. Under de senaste två–tre åren har parhästarna Marcus–Rössner gjort sitt bästa för att misskreditera LCHF och alla dess förespråkare. Dessa herrar försöker på alla sätt minimera allt som LCHF står för. Den senaste tiden har man försökt tiga ihjäl LCHF. Och varför gör de det? Kan det vara så att det totala misslyckandet inom fetmabehandling med kaloribantning (svält) nu blir alltmer uppenbart för gemene man? Det är dessa båda som med sina respektive positioner inom överviktsbehandling lagt en tung blöt filt över allt annat tänkande kring hur man kan lösa problemet. Man har tagit patent på en lösning som inte fungerar och fortsätter driva detta in absurdum.

När jag pratar

med folk jag möter om kost och hälsa får jag ofta reaktionen: ”Äntligen en människa med sund inställning till vad man ska äta.” Det har börjat gå upp för allt fler ”vanliga människor” att vi alla är förda bakom ljuset i kostfrågorna. Att det är OK att äta naturliga livsmedel och att överdrivet sockerintag i form av spannmål och  importerad frukt kanske inte är i så bra i längden.

Debatten är inte

längre så intensiv. Men det verkar som att pendeln fortsätter att svänga över mot mer fett och mindre kolhydrater till folket.

Annonser

Annika Dahlqvist

En av mina hjältar, har idag ett inlägg: LCHF-kosten –en het potatis.

Rubriken är saxad ur tidningen Hälsa (länken leder dit). Artikeln där tar upp ”bråket” mellan lchf-förespråkare och framför allt Livsmedelsverket, även lchf-förespråkaren prof. Fredrik Nyström får komma till tals (Nyström är för övrigt en annan av mina hjältar).

Annika skriver

som vanligt, höll jag på att säga, att vi gott kan reducera sockerintaget till 0% och att vi inte behöver så gräsligt mycket grönsaker som Livsmedelsverket rekommenderar: fem portioner frukt och grönsaker om dagen.

DET ÄR IRENE MATTISSON

på Livsmedelsverket som gör sitt bästa för att prata skit om lchf. Hon för fram en del åsikter som jag har svårt att hålla med om. Exempelvis påstår hon att kolhydrater mättar bättre än fett? Och att detta beror på att fett är mer energitätt än kolhydrater. Eller om man ser det från andra hållet. För att få i sig lika mycket energi med kolhydrater äter man ca 50% större volym än om man äter fett. Enligt Mattisson är alltså mättnad enbart en fråga om hur mycket man fyller buken.
Ett annat exempel som jag inte kan hålla med om är: Många känner sig också trötta när de äter, (man kan lika gärna säga att många känner sig glada när de äter, glada för att de får äta god mat med smakrika, feta såser till).
Rent häpnadsväckande blir det när hon påstår att: ”LCHF-KOST OCH EN STUDIE tyder på sämre psykisk hälsa, till exempel ökad ångest och sänkt stämningsläge”. Var kom den ifrån???

ENLIGT MIN MENING

är mättnad en fråga om dels hur mycket jag behöver äta, och dels under hur lång tid jag håller mig ohungrig. Om jag äter huvudsakligen kolhydrater, oavsett i vilka former, måste jag äta fem gånger per dag för att känna mig nöjd. Om jag äter lchf räcker det med 2–3 ggr per dag.

När nu i princip alla moderna studier visar att man blir fet av kolhydrater och inte av att äta fet mat försöker Livsmedelsverket genom Irene Mattisson skruva om sina rekommendationer. Det ska vara (lite) fett i maten – men då måste det vara ”bra fett” alltså vilken vegetabilisk olja som helst, bara inte mättat fett, läs smör och grädde. – De lär sig aldrig.
Mattisson säger enligt artikeln att det finns en Finsk studie som följer Livsmedelsverkets rekommendationer, det står inte vilken men det kanske är den gamla mentalsjukhusstudien som livligt kritiserats för sina brister. Det vore klädsamt om hon i stället tog till sig den Israeliska studien från 2008 som visar bättre resultat på både vågen och blodfetterna för lågkolhydratkost. I det här fallet är det Atkins-dieten som använts men det är förmodligen så nära lchf-kost vi kan hoppas på inom överskådlig framtid.

Kerryträff

I helgen

var vi bjudna till Kerryträff 🙂
Det var uppfödaren, Ylva Alpheim med sin kennel, Yvenus Kerry Blue, som bjöd in sina ”valpköpare” till en trevlig eftermiddag. Samling och mingel som framgår av nedanstående bilder. Klippning av Kerry, olika former av dressyr och därefter korvgrillning och kaffe med dopp. I stället för bröd till korven hade jag med min coleslaw som blev ganska uppskattad. (Om du kollar på länken till Yvenus hemsida ska du klicka vidare på Enter och därefter gå till Akuellt&Rapport i vänsterspalten. Väl där hittar du träffen på datumet 17 juni)


Ylva hälsar oss välkomna.


Klippningsexperten Ylva visar hur det ska gå till att få till en schysst utställnings-cut!


Hanarna får inte komma för nära varandra, då kan det smälla till, de träffas ju så sällan att de inte känner varandra tillräckligt väl.


Mingel, mingel.


Tre glödheta killar ser till att det kommer mat på bordet, som alltid när det kommer till grillning 🙂


Och till sist, den obligatoriska samlingsbilden, 10 Kerrysar, en härlig syn och märkligt nog, nästan inte ett enda skall på hela dagen! Vår Tobbe är killen längst ut till höger. Fler bilder på Ylvas egen hemsida, länk ovan.

Eftervärme

Som vanligt

är glöden som bäst när maten är färdiggrillad?

Men idag var jag förberedd – medan vi njöt av nygrillade kycklingbröst med knaperkokt blomkål och bearnaise grillade jag 1,4 kg kamben (revben ung.).


Ser väl ganska gott ut? – middagen till i morgon är redan klar 😉

Grävare på plats

Idag, 20100719, träffade jag grundentreprenören, Letab i Mörarp AB och efter genomgång är bygget nu påbörjat 😉


Grundentreprenören har kört igång. Om ca tre veckor ska grundarbetena vara färdiga.

Nu börjar det!

I morgon, den 19/7 ska byggaren börja schakta bort matjord. Kl 9.00 tänker jag vara där för att få vara med från början.


Här står jag inne i det som ska bli vardagsrummet!

Coleslaw

Varje bloggare

med självaktning bör ha ett eget recept på detta populära tillbehör till grill- och vardagsmat.

HÄR ÄR MIN COLESLAW

Vitkål, morötter, rödlök och äpple i proportioner som just DU vill ha det. Här kan man gott vara självisk och oavsett hur du blandar till det kommer dina gäster att älska den här salladen.

Gör en majonäs på en äggula, en tsk senap (jag brukar ta dionne+slotts) 1 msk vinäger. Vispa en stund i en skål så att allt är ordentligt blandat och har ung. rumstemperatur. Droppa i olja (jag brukar ta oliv+rapsolja i lika delar) under fortsatt vispning. Efter hand kan man öka från dropp till fin stråle. Fortsätt tills majon är så hård att vispen kan stå kvar. Smaksätt med salt och ev. mer vinäger.

Skär kålen riktigt fint. Det går också att strimla med osthyvel. Lägg kålen i salladsskålen, salta och rör om. Låt kålen stå så i ca en timme så att en del av vätskan dras ur.
Skala och strimla morötterna på den grova sidan. Finhacka löken. Kärna ur äpplena och skär i tunna stavar.
Häll bort vattnet från kålen och blanda ihop grönsakerna.

Rör ner majonäsen och ca dubbelt så mycket CF.


Det går att använda salladen direkt men den blir betydligt bättre dagen efter.