Riktig smör ska det va’

Uppdatering!

Enligt http://mentoronline.se börjar det hända saker i matbranshen.

Enligt branschorganisationen Svensk Dagligvaruhandel har svenskarnas inköpsvanor nu ändrat sig mot mer fett och mer socker.

Mentor online

tycks anse att det här inte är bra, tvärtemot hur vi som äter lchf tolkar nyheten.

Bland annat missar man det fina med att sockret ERSÄTTER lightprodukterna 🙂

”Konsumtionen av fett och socker ökar igen, medan nyckelhålsmärkta produkter blir kvar på hyllorna, enligt rapporter i media.”

Nu ska det vara riktigt smör, vispgrädde och sockerbaserad läsk. Lightprodukterna tappar liksom nyckelhålsmärkta varor.

Tyvärr rapporterar man samtidigt att det går dåligt för ekologiska produkter, man gissar på att det är plånboken som avgör i slutänden.

Mer i ämnet hittar du på Kostdoktorn.se

Bygget

skriver jag ju INGENTING om! – Det beror helt enkelt på att vi är inne i den administrativa processen.
Tomten är betald, och lantmäterimyndigheten har styckat av och skapat en sk. nybyggnadskarta, vilket är en förutsättning för att byggnadsnämnden ska behandla en ansökan. Bygglovsansökan är inlämnad och där väntar vi på att kvarnen ska få mala färdigt.

Preliminär leveransdag av byggsatsen är satt till vecka 33, vilket i sin tur skulle betyda att huset, om allt annat går i lås, kan vara inflyttningsklart i februari. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Så har vi

ju huset vi bor i nu som ska säljas.

Bild från sommaren -08, tagen från öster. Altanen vetter mot öster med sol över hela till ungefär mitt på dagen och ligger alltså i skugga under eftermiddag-kväll. Å andra sidan har vi en balkong i motsatta hörnet mot väster/norr där man kan njuta av solen hela kvällen.

Huset byggdes -83 och byggdes till -90. Suteräng på sammanlagt 400 kvadratmeter, med carport för 4 bilar (för de anställda, vi driver ju företag). Sommaren kommer vi att ägna åt att städa och snygga till efter att ”verksamheten” har flyttat ut. Jag vill inte kalla det styling utan mer ett försök att låta huset komma till sin rätt. Någon som vill lägga ett bud?

Uppföljning GBP

I ett tidigare

inlägg skrev jag om Annica Hedörns misslyckade gbp-operation. Just då låg hon i koma på Akademiska Sjukhuset i Uppsala med maken vid sin sida, vilket kostade honom jättemycket, bara boendekostnaden på patienthotell kostade 25 000:–, eftersom deras landsting helt avsäger sig sin skuld i det hela.

Annica är nu tillbaka på Sundsvalls sjukhus. Hur jag än läser om det här blir jag inte klok på om hon fortfarande ska göra den där operationen? Med det synsätt man hittills visat upp är hon väl nu i ännu högre grad i behov av gbp, sittande i rullstol har hon ju ännu sämre möjlighet att träna sig ner i vikt.

Min åsikt

om det här har jag redan deklarerat. Annica har gått ner 48 kg genom två års bantning, så det är inget fel på förmågan att hålla en diet under lång tid. Om Annica ordineras lchf kommer hon att fortsätta ner i vikt utan ytterligare motion/träning och den där operationen som nästan dödade henne kommer man inte behöva genomföra!

Vass på knivar

Ända sedan

jag var en liten pojke har jag varit fascinerad av vassa knivar.

Jag minns fortfarande hur jag snodde någon vass kniv hemma i köket och tog den med när jag skulle ut och leka. Bagaren i byn, Enok Gustafsson, fick en gång syn på mig och tog ifrån mig kniven och rapporterade hem till min far. Därefter blev jag visiterad av någon av de vuxna därhemma innan jag släpptes iväg, vilket fick till följd att jag brukade kasta ut den där vassa kniven genom bakdörren innan jag bad att få gå ut. Som väl var blev varken jag eller någon av mina kompisar skadad av det där.

I mitt vuxna liv har det här utvecklats på flera sätt. Exempelvis brukar jag och sonen (som nog ärvt min noja) alltid köpa hem knivar när vi är ute på resa, gärna något med lokal anknytning. Det har även fått till följd att jag måste ha vassa knivar när jag lagar mat. Nu senast när jag och hustrun skulle hälsa på dottern i Lille, Frankrike, tog jag med min slipmaskin och slipade alla hennes köksknivar, till hennes stora förtjusning, måste jag säga. Även sonens knivar brukar få sig en duvning med jämna mellanrum.

Här är min nya slipmaskin som så väsentligt har minskat ner sliptiderna, från kanske en kvart per kniv till några minuter.

Här är de, knivarna

1. Laxkniven, används bara till att skära kallrökt och gravad lax.
2. Min största kniv, slaktarkniv och fruktansvärt opraktisk men duger bra när jag ska dela vitkålshuvud (så jäkla stor att den får stå i städskåpet).
3. Slaktarkniv, används till att stycka kött, gammal Fiskarskniv i samma serie som den stora.
4 och 5. Eva Trio, designat och fancy, skaftet sitter långt från bladet som är tjockt och styvt och det är inga knivar jag trivs med: Jag försöker vänja mig
6. Ännu en kniv jag skaffat i mitt sökande efter en kniv som ligger väl i handen och ytterligare en miss.
7. Gammal skalkniv som kan bli vass och är praktisk till mycket, bl.a. putsa filéer och att bena ur.
8. Ny grönsakskniv från Fiskars som jag har blivit mycket förtjust i, skaftet ligger som en dröm i handen, lillfingret når fint om i den smala änden och den tjocka delen passar bra mitt i näven, tummen passar perfekt i trycket i början av det tunna breda bladet. Jag ska kolla in på Fiskars produktsortiment med det snaraste.
9. Ännu en Fiskars som jag inte hunnit utvärdera.

Behöver man verkligen

så många knivar? Nej naturligtvis inte 🙂

Det är de här jag använder till 95% av mitt kockande.

Det skulle vara intressant att få veta hur DU ser på det här med knivar.

Till sist

några goda råd:
1. Diska aldrig en vass kniv i diskmaskin. Slipmedlet i maskindiskmedlet slipar bort skärpan.
2. Förvara dina knivar på en magnet på väggen och lägg dem inte i en låda tillsammans med andra köksredskap.
3. Om du gillar vassa knivar, försök att lära dig hur man gör, dottern lämnade bort sina knivar till slipning en gång, tyvärr till en klåpare.

Lunch med Anna Hallén

Vi träffades

för första gången på trappan utanför Östra Real i Sthlm där den stora LCHF-konferensen skulle hållas den 26 januari -09.

Vi var lite tidiga eftersom vi hörde till dem som hade längst att åka, jag från Hbg och Anna från Ängelholm. – Hej, sa jag, Bertil Lind från Helsingborg. – Anna Hallén, Skåning, sa hon på klingande stockholmska. Så det krävdes en liten förklaring. Jag kommer härifrån men bor i Skåne och känner mig som en skåning.

Vi satte oss i mitten på andra bänk och tillbringade det mesta av dagen tillsammans. Anna dokumenterade och kommenterade talarna med fortlöpande inlägg via mobilt bredband till sin blogg.
Att läsa hennes blogg är som att sitta på skolbänken igen, fast med mest nyttiga kunskaper den här gången …

Vi trivdes bra tillsammans och lovade att vi skulle hålla kontakten.
Nästa gång vi träffades var i Ystad 25 April, då tillsammans med våra respektive och det blev ett glatt återseende. När vi skildes åt sa vi på nytt att vi måste hålla kontakten, kanske träffas för en fika eller något.:-)

Så nu blev det äntligen av med den där fikan. Jag bjöd helt enkelt på lunch i Ängelholm, på Telegrafen.

Att det blev Telegrafen

har sin naturliga förklaring. En av familjens vänner sedan många år, Henrik Guldstrand, är kock där och förutom att han lagar underbar mat så har han helt förstått det här med bra råvaror och så vet han allt man behöver veta om LCHF. Så till alla som ska äta ute i närheten av Ängelholm kan jag varmt rekommendera Telegrafen Pub & Restaurang på Storgatan 51. Om du saknar något på den fantastiska salladsbuffén, fråga efter Henrik:-)

Får jag presentera: Kocken Henrik Guldstrand framför en liten del av den digra salladsbuffén på Telegrafen i Ängelholm, dagens nötfärsbiff med fetaostcreme gick inte av för hackor. Stort tack för härlig lunch!

Anna och jag

gjorde oss ingen brådska, vi har mycket att prata om, utan gick i lugn och ro igenom det som hänt sedan vi senast råkades, lite om mitt nya liv som pensionär och så förstås pratade vi om boken som Anna kommer ut med på Bonnier Fakta i höst. Det går att lägga bevakning på den hos Bokia.

Intensiv blick, snabb i bästa mening och med många järn i elden. Det blev lite extra festligt när Anna fick reda på att hon och livskamraten just fått besked om att de tagit hem budgivningen på ett eget hus i centrala Ä-holm.

Vi har LCHF

gemensamt, vi har båda gjort en hälsoresa på kosten och kan numera konstatera att det är så här det ska vara, så pratar vi inte mer om det. Jag älskar Annas roliga kommentar från hennes blogg: ”Att gå från degklump till hurtbulle är en underbar upplevelse! Jag lovar.” Den säger liksom allt!

Istället för att prata om dåtid och bantning pratade vi om gemensamma framtida satsningar (mer om detta kommer när det tagit ordentlig form). Vi pratade också om att ”etablissemanget” har ett stort problem med att uppfylla kravet på att ge information till överviktiga och diabetessjuka om alternativ behandling, ex-vis lchf, eftersom de inte kan något om vår kost! Det ingår ju inte i deras utbildning. Så hur ska de kunna säga: ”Du har två helt olika sätt att angripa problemet …” när de inte har vare sig egen utbildning eller information att ge till sina patienter om lchf-kosten?

Kasta receptblocket, ta fram receptboken

Refererande till

mitt förra inlägg vill jag här föra tanken vidare.
Den som drabbas av diabetes-2 skall ges kolesterolsänkade medicin mot förväntad sämre prognos för cardiovaskulär sjukdom.

Man kopplar alltså diabetes till RISK för förhöjt kolesterol och detta till RISK för hjärtinfarkt. Skulle du dessutom vara överviktig med bukfetma är du nästan dömd till döden.

Man skriver alltså ut kolesterolsänkande medicin på diagnosen diabetes, trots att detta inte hjälper ett dugg mot den egentliga diagnosen. Man skriver gärna också ut MOTION på recept trots att detta inte alls hjälper mot övervikt.

dax att kasta receptblocket

och ta fram receptboken i stället. – Hmm, låt mig se, 30 kg övervikt och prediabetes, något förhöjda kolesterolvärden och blodtrycket har en tendens att sticka iväg uppåt. Jag tror att det får bli en månad på sidorna 27–31+35 i Skaldemans GI-nollkokbok samt sidorna 52–61 i Från mitt kök av Anna Jacobsson. Vid festligare tillfällen om det går att grilla rekommenderar jag sid 106–107 i Dahlqvist/Airams LCHF till fest & helg.

Och, det roligaste med det här är att den här behandlingen har mycket större chans till ett lyckat resultat än den där med receptblocket. 🙂

Riskfaktorer

Hur stor är risken

att jag ska få hjärtinfarkt?

Vi hör ofta att risken för att få exempelvis diabetes-2 ökar ju tjockare vi blir.
Och har vi väl blivit tjocka och fått diabetes-2 så är risken  att vi ska få högt blodtryck, bukfetma (= tjock?) dåliga blodfetter (vilket i sig är ett stort ?) och slutligen en hjärta/kärlsjukdom (cardiovascular disease) JÄTTEHÖG.

Symptomen multipliceras med varandra efterhand som de uppträder så om man har alla ”rätt” blir det upp till 2000% riskökning. Fritt efter Kostdoktorn.

Jag tycker att han och hela vårdaparaten är ute och cyklar när de talar om riskerna med att bli tjock 🙂

Både Kostdoktorn och prof. Fredrik Nyström

använder liknelser när de vill åskådliggöra avvikande mening:

Prof. Fredrik Nyström Ät upp till bevis s. 28
Det finns faktisk inga randomiserade, blindade och prospektiva undersökningar av huruvida det gör någon nytta att ha fallskärm på sig när man hoppar ur ett flygplan.

Kostdoktorn.
Med samma argumentation kan man inte uttala sig om effekten av att använda fallskärm vid hopp från flygplan. Inga stora randomiserade studier på effekten med/utan fallskärm har gjorts.

Så då kan väl jag göra likaledes

Hur stor är risken att du ska krocka med din bil? – Ja, om du inte har någon bil blir ju risken = 0!
Hur stor är risken att du ska bli tjock? – Om du äter rätt sorts man blir ju även den risken = 0!

Blir risken att din bil ska bli påkörd av en annan bil STÖRRE för att du någon gång har krockat? Ökar risken att få punktering eller köra slut på bensinen, bara för att du har krockat? – Självklart inte. Alltsammans hänger ihop med om du har bil.

Enligt min mening

ökar inte risken för att du ska få diabetes-2 för att du har blivit tjock. Risken började öka redan när du började äta fel sorts mat och dricka fel sorts drycker (läs läsk och Coca-cola). Mer om detta under LCHF här på min blogg.

Att metabola syndromets faktorer blir fler och fler är ett mått på hur fel din kost är (för mycket kolhydrater), inte ett utslag av ökande risk!

Enligt prof. Birgitta Strandvik vid Göteborgs universitet, kan små barn som blir feta och får diabetes kanske fått fel mat redan i sin mammas mage.

Svaret på frågan

i början på inlägget. – Jag tror att min risk att få hjärtinfarkt är rätt liten efter 27 månader på LCHF-kost, HbA1c = 4,2, ApolipB/ApolipA1 = 0,45 🙂

Finns det någon tröst i eländet? – Ja det gör det, om du käkar strikt LCHF blir du av med alla symptomen.:-)

SBU och kostråden

Hörde på P1

Vetenskapsradion idag ett reportage om SBU’s nya uttalande om kostråden till diabetiker. Man intervjuade SBU’s ordförande för den här expertgruppen Kjell Asplund, men man hade även med intervjuer som gjordes på LCHF-kryssningen härförleden bl.a. Annika Dahlqvist.

Av vad jag hittills förstått tycks etablissemanget förbereda en helomvändning i frågan om kostråden. Eventuellt vill man följa med en bit men ändå i slutändan kunna ligga kvar med mer kolhydrater än vi LCHF:are använder. På så sätt kommer man även i fortsättningen kunna sälja mediciner och hjälpmedel och kostinformation till Sveriges 400.000 diabetiker.

Mer information hittar du hos Kostdoktorn.

Sista ordet är inte sagt, än så länge kan vi bara spekulera om slutresultatet.

Svampsås på champinjoner

Champinjoner eller Kantareller?

Jag har försökt hitta svamp i skogen men aldrig lyckats, så därför är grönsaksdisken i butiken mitt bästa svampställe. Och det har ju vissa praktiska fördelar; lagom arbetshöjd, god tillgång till garanterat ätliga svampar och bra ljus. Man behöver heller inte invänta säsongen. Ja – vilket blir svaret på frågan i rubriken?

Wok

Första gången jag åt Kinamat var på en restaurang i Köpenhamn 1964, tillsammans med bl.a. min vän Antoon från Holland. Antoon visste mycket om Kinamat redan då, van som han var hemifrån. Här i Helsingborg fanns på den tiden ingen kinesrestaurang, det var därför vi åkte till Köpenhamn. Vi gjorde som vanligt att vi tog in en kina-bong d.v.s. alla i sällskapet beställde en egen rätt och så smakade vi på varandras rätter. Jag beställde Nasi-Goreng (stekt ris) och någon av de andra beställde Bami-Goreng (stekta nudlar). Att kocken just hade wokat fem olika rätter funderade vi inte så mycket på.

Vad är woka?

Woka är att steka på hög värme under kort tid och för mig blir det oftast endast grönsaker, 3–5 olika.

Gul lök, broccoli, squash, grön och röd paprika, morot, blomkål, skogschampinjon och vanlig champinjon är mina favoriter i wok-pannan.

Olivolja, rapsolja eller smör

det kvittar, man tar det man tycker bäst om. På senare tid har jag mer och mer gått över till att woka i smör, jag tycker att det blir bättre stekyta då.

Jag har svårt att förstå varför många envisas med att köpa färdighackat djupfryst. Det blir mycket dyrare, det blir kokt i stället för stekt och man får aldrig till den där riktigt härliga krispigheten, det får de bara till i reklamfilmerna 🙂

Det går väldigt bra att göra hela måltiden i wok-pannan. Om du vill ha kycklingkött i kan det vara idé att steka den färdig i wok-pannan och sedan ta upp den. Därpå wokar du övriga ingredienser och lägg tillbaka det stekta köttet strax före servering. Jag brukar smaksätta med salt och peppar, ibland några droppar soja eller ytterst lite balsamvinäger. Ät gärna med pinnar, med lite övning går det hur bra som helst.

Mest spännande

upplevelsen med kinesmat var nog i London för några år sedan. Jag var med i ett matlagningssällskap som heter Marmiterna Helsingkrona. Vi åkte till London på studieresa och ett av arrangemangen var att besöka en skola för utbildning av kineskockar. Under fyra timmar satt vi bänkade i en föreläsningssal med lärare och två kockar som demonstrerade en hel massa olika rätter, allt från vårrullar och friterad bläckfisk till färgglada efterrätter. Det bästa var förstås att allt provsmakades av oss ”elever”. På kvällen avslutades alltsammans med middag på skolägarens egen restaurang i Docklands.

Lättbearnaise?

Den godaste bearnaise jag någonsin ätit fick jag och hustrun i slutet av 60-talet på en liten kvarterskrog på Carl Krooks gata på söder i Helsingborg. Krogen hette Oscár och kocken som gjorde såsen var en ung fransman vid namn Jean Louis Marchandise, som just kommit till Sverige. Smaken var helt fantastisk och ibland kan jag ännu förnimma den bara för att snabbt förlora känslan igen.

Det var en ganska liten restaurang som dock höll sig med en trubadur som bl.a. sjöng ”Om du sticker kniven i den rike kronofogden…” och stämningen var god. När jag klagade på att det röda vinet var alltför varmt fick jag till svar: ”Underligt, vi har ändå förvarat det ovanpå kylen”.

Jag har sedan under åren försökt göra den här bean men tills för två år sedan inte ens klarat att ”få till det” d.v.s. att såsen inte skurit sig. Hur jag än försökt har det gått åt helsike. Och det där med att man ska droppa i kallt vatten och vispa som sjutton har inte hjälp. Att slå upp ett par nya gulor och försiktigt blanda i den skurna såsen har inte heller blivit så lyckat.:-(

När jag blev medlem i Kif hittade jag många bra recept på bea, bl.a. med 1 msk vispgrädde i basen tillsammans med äggen vilket gjorde att jag lyckas varje gång. Den bea som jag vill bjuda på den här gången kännetecknas av att den är betydligt mera ”ofin” än gängse recept, exempelvis behåller jag en del av löken och kryddorna från reduktionen i den färdiga såsen.

Så här går det till

Schalottenlök, persiljekvistar, krossad vitpeppar. torkad dragon och körvel ska krydda reduktionen.

Reduktion
3 msk finhackad Schalottenlök
Några persiljekvistar
2 msk torkad dragon
1 tsk torkad körvel
7–10 krossade vitpepparkorn
2 msk vitvinsvinäger
1 msk vit balsamvinäger (för att det inte ska bli för hög syra på såsen)
1 dl vatten

1 msk vispgrädde (40% om någon undrar)
3 ägggulor
200 gram smör i 8 bitar

Koka reduktionen tills ca 2 msk vätska återstår, vispa lite då och då så du har koll på mängden. Ta grytan från spisen och ta upp persiljekvistarna och ca hälften av skröfset med en sked och sila tillbaka medföljande vätska i grytan.

Hit kan man göra i förväg och låta stå kvar i grytan tills resten av måltiden är så gott som klar, woken nästan klar, köttbitarna nästan färdiggrillade på grillen o.s.v.

Jag använder aldrig vattenbad utan kör allt i samma gryta som jag gör reduktionen. Jag smälter inte smöret – det blir enklare med bitar.

Slå i grädden och ägggulorna under vispning och värm försiktigt läge 2–5 tills det blir en krämig konsistens på äggsmeten.
Lägg, under fortsatt vispning, i smörbit efter smörbit tills allt är i. Hur varmt du håller spisen och hur snabbt du plockar i smöret avgör temperaturen på såsen, den får inte bli för varm.

När allt smöret är i smaksätter du med mera dragon och körvel. Om du tar i ketchup och/eller tomatpuré får du en s.k. Choronsås i stället.

Den unge franske kocken är inte så ung längre men en mycket erkänd krogägare här i Helsingborg. (Vi måste nog beställa bord snart.)

Lättbearnaise betyder inte att den inte är fet, det betyder bara att den är lätt att göra:-)

Lycka till.