Vass på knivar

Ända sedan

jag var en liten pojke har jag varit fascinerad av vassa knivar.

Jag minns fortfarande hur jag snodde någon vass kniv hemma i köket och tog den med när jag skulle ut och leka. Bagaren i byn, Enok Gustafsson, fick en gång syn på mig och tog ifrån mig kniven och rapporterade hem till min far. Därefter blev jag visiterad av någon av de vuxna därhemma innan jag släpptes iväg, vilket fick till följd att jag brukade kasta ut den där vassa kniven genom bakdörren innan jag bad att få gå ut. Som väl var blev varken jag eller någon av mina kompisar skadad av det där.

I mitt vuxna liv har det här utvecklats på flera sätt. Exempelvis brukar jag och sonen (som nog ärvt min noja) alltid köpa hem knivar när vi är ute på resa, gärna något med lokal anknytning. Det har även fått till följd att jag måste ha vassa knivar när jag lagar mat. Nu senast när jag och hustrun skulle hälsa på dottern i Lille, Frankrike, tog jag med min slipmaskin och slipade alla hennes köksknivar, till hennes stora förtjusning, måste jag säga. Även sonens knivar brukar få sig en duvning med jämna mellanrum.

Här är min nya slipmaskin som så väsentligt har minskat ner sliptiderna, från kanske en kvart per kniv till några minuter.

Här är de, knivarna

1. Laxkniven, används bara till att skära kallrökt och gravad lax.
2. Min största kniv, slaktarkniv och fruktansvärt opraktisk men duger bra när jag ska dela vitkålshuvud (så jäkla stor att den får stå i städskåpet).
3. Slaktarkniv, används till att stycka kött, gammal Fiskarskniv i samma serie som den stora.
4 och 5. Eva Trio, designat och fancy, skaftet sitter långt från bladet som är tjockt och styvt och det är inga knivar jag trivs med: Jag försöker vänja mig
6. Ännu en kniv jag skaffat i mitt sökande efter en kniv som ligger väl i handen och ytterligare en miss.
7. Gammal skalkniv som kan bli vass och är praktisk till mycket, bl.a. putsa filéer och att bena ur.
8. Ny grönsakskniv från Fiskars som jag har blivit mycket förtjust i, skaftet ligger som en dröm i handen, lillfingret når fint om i den smala änden och den tjocka delen passar bra mitt i näven, tummen passar perfekt i trycket i början av det tunna breda bladet. Jag ska kolla in på Fiskars produktsortiment med det snaraste.
9. Ännu en Fiskars som jag inte hunnit utvärdera.

Behöver man verkligen

så många knivar? Nej naturligtvis inte 🙂

Det är de här jag använder till 95% av mitt kockande.

Det skulle vara intressant att få veta hur DU ser på det här med knivar.

Till sist

några goda råd:
1. Diska aldrig en vass kniv i diskmaskin. Slipmedlet i maskindiskmedlet slipar bort skärpan.
2. Förvara dina knivar på en magnet på väggen och lägg dem inte i en låda tillsammans med andra köksredskap.
3. Om du gillar vassa knivar, försök att lära dig hur man gör, dottern lämnade bort sina knivar till slipning en gång, tyvärr till en klåpare.

Annonser

12 responses to “Vass på knivar

  1. Jag får väl krypa fram ur garderoben. Jag gillar också bra knivar. Vad tycker du om knivarna med keramiska blad?

    • Hej, tyvärr har jag ingen erfarenhet av dem. Om de håller skärpan bättre, om de ”släpper” tunna skivor så att de inte bygger på bladets yta, om de inte fastnar i skärbrädan, då skulle jag gärna testa. Kan du rekommendera någon? gärna en länk, så ska jag köpa ännu en kniv 🙂

  2. Håller med dig fullständigt. Jag blir skogstokig om jag får tag i en slö kniv. Jag har mina favoriter, som jag är jätte rädd om( Har ingen diskmaskin!)
    Efter som jag har en liten hand, så passar inet alla knivar mitt grepp.
    Som tur är har jag en sambo med en fullt utrustad verkstad (på landet)
    Han gör också sina egna knivar, som han ger som present till killarna i släkten.

  3. Hahaha, gud vad roligt att läsa om hur du smugglade ut knivar när du var liten! Det har du aldrig berättat förut! Med tanke på hur få hyss jag och broren hittat på under vår uppväxt skulle jag vilja påstå att du nog fått snällare barn än du förtjänar. 😉
    Jag har visserligen inte ärvt nojan såpass att jag köper knivar på resor (föredrar kläder, smycken och skor…) men jag gillar att kocka med vassa knivar. Jag blir lika hispig varje gång jag haft besök som (snällt nog) hjälpt till med disken och sedan satt kniven rätt ner i bestickstället. Hu!

  4. De har en hårdhet näst intill en diamant så de behöver bara slipas vart 5:e år ungefär men då måste man lämna in dem. Nyper lite i skärbrädan. Jag har en Kyocera och en Satake. Här är en länk till en måste-tråd för en sådan som du: https://www.flashback.org/t402637

    och till Kyocera: http://www.cleancut.se/index.php?page=shop.browse&category_id=22&option=com_virtuemart&Itemid=1&gclid=CMTro_r73qECFYYrDgod-30KdA

  5. Ja se dessa härliga busfrön!! Väldigt påhittigt…

    Jag är inte så förtjust i knivar, men blir samtidigt väldigt frustrerad när de ska användas och är slöa!!!
    Älskar att fiska och gärna havsfiske – då gäller bra, lätta och framför allt vassa knivar vid rensning och när man filear….(skriver man så?). Å vid älgjakten och svampplockningen…. Hmmm knivar används ju jämt!

  6. Som mamma till en hyperaktiv knivtjuv på snart 10 år och fru till en man som köper knivar på resor ”gärna med lokal anknytning” blir jag närmast tårögd av din berättelse.

    Nu ska jag magasinera bilden av ditt proffsiga knivintresse som vuxen och bara tänka på att det är så min son kommer att bli som vuxen. Ska inte alls tänka på alla andra skräckbilder jag vanligen försöker hålla ifrån mig. Sonens far är inte någon matlagare, ja han lagar mat men hans engagemang sträcker sig inte till sådant som knivkvalitet i de sammanhangen, tyvärr. Hans håg står till slöjdandet och täljandet och de riktigt bra knivar som han köper är inom den kategorin.

    Köksknivköpandet sker mera på impuls och med lite diffusa kriterier i hans fall och det är få av de knivarna som faller mig i smaken på allvar. Jag återvänder alltid till två-tre, som jag köpt själv och som jag håller vassa. Håller med om att en kniv måste vara vass allt annat är ett hinder för både matkvalitet och tankeförmåga i samband med matlagandet.

    • Tack för din kommentar, jag tror inte heller du behöver vara orolig för sonen, om jag skulle berätta om min lust att alltid klättra högst upp i träd skulle du kanske finna tröst för mera ofog 🙂

  7. Även jag gillar VASSA knivar. Har en fantastisk slipsten från gotland med handtag så man kan få rätt vinkel när manslipar för hand men skulle gärna få dom slipade med maskin ibland.

  8. Pingback: IN MEMORANDUM | Bertil Lind

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s