SBU vs LCHF

HAR SBU DRAGIT TILLBAKA

sitt stöd för lågkolhydratkost? – Svar: Nej, men de varnar för övertolkning av resultatet. Låt mig förklara …

Faktum är att deras rapport bygger på studier som oftast inte är mer än 1–2 år långa och att man därför inte kan dra slutsatser som gäller långvarig påverkan på livskvalité eller sjukdomsförlopp. Vi ska ju alla dö, frågan är av vad, när och hur vi ska må under tiden.

Så här skriver företrädare för SBU i bl.a. Aftonbladet: Två övertolkningar har enligt vår uppfattning skett i efterspelet efter publiceringen av SBU-rapporten. Den ena är att lågkolhydratkoster är överlägset bättre.

Och man förtydligar sitt uttalande:
Ja, under det första halvåret går man ner snabbare i vikt efter råd om lågkolhydratkost.
Men efter ett och två år finns inga skillnader mot andra kostråd hos personer med fetma. Möjligen kan detta bero på att följsamheten till kostråd avtar över tid.

HUR SKA VI TOLKA DET HÄR?

Så länge man följer kosten så är den överlägsen!

När man inte längre följer kosten så kan man knappast förvänta sig att den ska ha effekt. – ELLER HUR!!!

Den andra övertolkningen är att fysisk aktivitet inte hjälper för att gå ner i vikt generellt sett. Vi kunde inte se någon viktreduktion specifikt för personer med fetma som fick råd om fysisk aktivitet, men vi har inte studerat effekterna för andra grupper i befolkningen.

ENLIGT MINA ERFARENHETER

är det lättast att gå ner i vikt om man är överviktig eller t.o.m. FET. Så om fysisk aktivitet inte hjälper för feta, varför ska vi då tro att det hjälper för någon annan.

Vidare säger man i debattartikeln: SBU har gjort två utvärderingar kring mat, dels om diabetes och dels om fetma. Resultaten i dessa utvärderingar gäller just för personer med diabetes respektive fetma och inte nödvändigtvis för befolkningen i allmänhet. Frågor som rör mat och hälsa för den allmänna befolkningen har vi inte utrett.
Det finns dock evidens för att intensiv rådgivning om medelhavskost till personer med fetma minskar risken för stroke, hjärtinfarkt och hjärt-kärldödlighet, jämfört med råd om lågfettkost.
För andra kosttyper, till exempel lågkolhydratkost (som Atkins eller LCHF) eller kost med lågt GI, saknas vetenskapligt underlag för att bedöma om de påverkar sjuklighet eller dödlighet hos personer med fetma.

OCH HÄR NÅGONSTANS

lyckas SLV finna stöd för att man ska äta enligt deras kostrekommendationer, vilket blir extra enkelt om man siktar in sig på de gröna nyckelhålen, för då äter man FETTSNÅLT! – Detta trots att SBU pekar på att en fetare kost minskar risken för stroke, hjärtinfarkt och hjärt-kärldödlighet, jämfört med råd om lågfettkost.

Och kanske ska jag också förtydliga: För andra kosttyper, till exempel lågkolhydratkost (som Atkins eller LCHF) eller kost med lågt GI, saknas vetenskapligt underlag för att bedöma om de påverkar sjuklighet eller dödlighet hos personer med fetma.

Man vill tillrättalägga, se till att LCHF-rörelsen INTE övertolkar resultatet till fördel för lågkolhydratkost. Men i själva verket har man valt att inte behandla den frågan i brist på riktigt långa studier.

Men jag tror att innerst inne VET MAN att LCHF är en väldigt bra alternativ behandling mot fetma (övervikt), diabetes, högt blodtryck m.fl. av metabola syndromets symtom. Men man vågar inte utmana resten av etablissemanget.

Debattinlägget är undertecknat av endast fyra experter ur projektgruppen. Särskilt saknar jag följande namn: Staffan Lindeberg, Fredrik Nyström och Christian Berne. Hade dessa herrar en avvikande åsikt? 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s