LÖFVEN OCH ARBETSTIDEN

TIINA MERI

ledarskribent på Helsingborgs Dagblad, skriver söndagen den 7 april om behovet av att vi Svenskar måste arbeta fler timmar för att ekvationen arbetsliv/pension ska gå ihop (länk till ledaren).
Av någon anledning tycks Tiina inte förstå skillnaden emellan Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens syn på problemet.

Så här står det i ledaren: ”Beskedet från S är tydligt: Partiet ska söka de allianser som är nödvändiga för att bryta arbetslösheten och få fler människor i arbete.” och ” ’Det är inte vi som redan har jobb som ska arbeta mer och högre upp i åldrarna. Utan det är ungdomar som ska in i arbete snabbare. Kvinnor som vill gå från deltid till heltid. Invandrare som får jobb. Industriarbetare som orkar jobba till 65. Det är så vi får upp det totala antalet timmar’, sade Löfven häromveckan till Sydsvenskan.

Tiina Meri tycker att ovanstående inte skiljer sig från Reinfeldts uttalande som framgår av samma ledare: ”statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var inne på det då han i fjol sade att ett arbetsliv ibland ska kunna sträcka sig till 75 års ålder och att fler människor måste vara beredda på att byta karriär mitt i livet, om fortsatt god ekonomisk standard ska vara möjlig.

FÖR MIG ÄR DETTA

rakt motsatt sätt att tackla problemen. Löfven vill få fler människor i arbete. Han vill att samhället ska skapa förutsättningar för bättre utbildning till ungdomar och arbetslösa så att matchningen emellan industrins behov och tillgången av välutbildad arbetskraft stämmer överens. Löfven vill att stat och kommun tar sitt ansvar genom att anställa fler inom skola vård och omsorg, där det inte minst i Region Skåne finns stora brister.

Reinfeldts recept är klart kontraproduktivt

Att höja pensionsåldern, att göra det extra lockande att arbeta tills man fyller 75 år, bidrar i stället till att unga stängs ute från arbetsmarknaden allt längre och att arbetslösa får vänta förgäves på att den äldre generationen flyttar på sig. Ur ett högerpolitiskt perspektiv kanske det är tilltalande att arbetarklassen jobbar så länge att ett återstående liv med statlig pension blir så kort som möjligt?

Tillbaka till ledaren: ”I sitt linjetal sade Löfven att välfärden ska ’växa med tidens krav’. Det kräver mycket riktigt att företag växer och nyanställer.
I Svenska Dagbladet påminner Löfven tillsammans med Mikael Damberg (S), gruppledare i riksdagen, om förslaget till en nyföretagargaranti som innebär att staten tar en del av risken för att finansierar bärkraftiga företagsidéer.

nyföretagargaranti

kan ju betyda så mycket mer än bara lån till vettiga villkor för småföretagare. Det kan exempelvis betyda att en småföretagare inte behöver lämna sin privatekonomi i pant till en bank för att få igång sin verksamhet. Det kan betyda att sjukförsäkring beräknas efter familjens behov och inte efter hur mycket småföretagaren har råd att ta ut i lön av sitt nystartade företag. Det kan betyda att staten står för karensdagarna  för anställda i småföretag d.v.s upp till kanske 20 anställda, vilket idag gör att många inte vågar anställa någon som har minsta risk att bli sjuk. Eller som skrivs i ledaren: ”Löfven har rätt i att också de som driver eget företag bör omfattas av en omställningsförsäkring som ger grundmurad trygghet.

TIINA SKRIVER

avslutningsvis: ”I fråga om jobben finns en samsyn, en grund att föra samtal utifrån.
Denna blocköverskridande samsyn kan visa sig värdefull för Sverige, senast efter valet 2014.

Hur fan kom hon fram till det?

För ett radikalare grepp om arbetsmarknadspolitiken se mitt inlägg om 5-timmars arbetsdag.

UPPDATERING

Jag skrev ett mejl till Tiina Meri: ”Hej, för det mesta uppskattar jag vad du skriver. 😉
Men den 7/4 tycker jag att du skjuter vid sidan av målet och jag bloggar om det här: (adressen hit till inlägget).
Du behöver inte oroas allt för mycket av det, jag har inte så många som följer min blogg.

Tiinas svar: ”Hej,
Tack för både mejl och för att du uppmärksammade mig på blogginlägget!
Jag tycker nog att jag förstår att Reinfeldt och Löfven har olika syn, men vad jag ville säga var att båda satt den demografiska utmaningen (som forskare länge påtalat) på den politiska dagordningen. Jag tror att alla politiker kommer att behöva förtydliga sig här — fast det är inte säkert att de har lust att göra så.
Allt gott,
Tiina Meri

På vilket jag svarade: ”’den demografiska utmaningen’ är ju tyvärr större än vad som är vedertaget, eftersom befolkningspyramiden står på en allt smalare bas, dvs mänskligheten ökar i allt lägre takt med följden att att färre ska försörja allt fler.
Jag tror också att bästa sättet att lösa problemet är att vi tillsammans, som nation, producerar fler timmar och helst i tillverkande industri, inte enbart inom tjänstesektorn, det är bara att byta pengar.
Däremot kan jag inte se att skattelättnader leder till fler arbetade timmar.
Skulle jag arbeta mer om jag klarar mitt uppehälle på färre arbetade timmar? – Knappast!
Kommer det fler unga i arbete om de äldre sitter kvar på sina jobb flera år efter 65? – Knappast!
Har jag råd att konsumera mer om jag samtidigt måste bidra till mina arbetslösa ungars uppehälle? – Knappast!

Frågorna är många och tyvärr har vi bara politiker som ska besvara dem 😉

Slutreplik från Tiina: ”Hej igen,
Bra frågor! Hoppas du ställer dem igen och att kloka svar kommer.
Bästa hälsningar,
Tiina Meri

2 svar till “LÖFVEN OCH ARBETSTIDEN

  1. Är man närsynt är kanske äpplen och päron snubblande liknande varandra, eller nåt. Jag tror nog också att ”ur ett högerpolitiskt perspektiv är det tilltalande att” arbetslösheten inte är alltför låg, folk håller sig bättre på plats och protesterar inte när det är ont om jobb. Kring allt möjligt men även kring varför vi faktiskt jobbar så mycket trots att vi har så mycket maskiner som gör mycket av sådant som förr krävdes människokraft till. Är man inte orolig för hur man ska försörja sig, som folk blir i större utsträckning när det är hög arbetslöshet, hinner man kanske fundera mer och även på sådant som att 8-timmars arbetsdag faktiskt inte är ett gudagivet påbud…

    • Tack för din kommentar.
      Det dunkelt sagda är ofta också det dunkelt tänkta. I dålig belysning kan det vara svårt att skilja äpplen från päron och att se skillnad på rött och blått. M.a.o. trotts att vi talar om samma problem blir det mycket stora skillnader för individerna beroende av hur vi löser problemen.
      Exempel 1: Regeringen väljer att sänka skatten för alla som har jobb för att göra det mer attraktivt att arbeta. – Vad händer?
      Inte blir det fler jobb. Istället blir det mindre pengar in för att klara skola, åldringsvård och sjukvård. Vilket i sin tur gör att det blir färre anställda inom den sektorn. Alltså att arbetslösheten ökar.
      Exempel 2: Regeringen väljer att privatisera ovanstående sektor i än högre grad. Nu kommer det plötsligt in riskkapitalister som ska tjäna pengar på verksamheterna! Och hur går det till? Rationaliseringar och besparingar, vilket alltid innebär personalnedskärningar. Blev det fler jobb? Blev det mer pengar till stadskassan? Nej, varken eller. Personalen får lämna sina jobb. Färdtjänsten, exempelvis, styrs från telefoncentraler utomlands och vinsterna tas ut i form av räntekostnader för lån från de egna ägarna i skatteparadis.
      Jag vet att jag bara knaprar på den stora samhällsproblematiken, men någonstans måste man börja. Om du inte redan läst min ”5-timmars arbetsdag” så gör gärna det, jag hoppas och tror att jag listat en lösning till hållbar arbetsmarknadspolitik.

Lämna ett svar till Maja Avbryt svar