MIN MENING OM BARNFETMA – SISTA VARVET?

Jag fick svar på

mina insändare, både från Lars Hansare och Eva Kullenberg. För att vi inte ska behöva vänta på att HD publicerar mina svar följer de här nedan.Hela bilden får du längre ner på sidan …

Detta har hänt:
13 juli skrev Lars Hansare en insändare i Helsningborgs Dagblad som jag kommenterade och sedan bloggade om här

Den i LCHF-kretsar välkända dietisten och politikern (bl.a.) Eva Kullenberg svarade på min insändare den 24 juli. Mitt svar kom in 10 augusti varpå jag gjorde nytt blogginlägg här

Nytt svar från både Lars Hansare och Eva kullenberg kom 22 augusti enligt nedan.

Av olika anledningar har jag inte hunnit svara förrän idag och det svaret kanske aldrig blir publicerat eftersom det gått så lång tid. Därför kommer här mina svar som klartext.

Svar till Hansare:

Jag är ledsen Hansare, inte ens efter att åter ha läst ditt förra inlägg med sökning efter ”poängen” har jag hittat någon. Inte heller i dagens inlägg ser jag någon ”poäng”, endast ett upprepande av förra inläggets mantra: ”… föräldrar som tillåter sina barn att bli feta, som stillasittande accepterar att de unga bygger på med valk efter valk …” och så naturligtvis det här med SOFISTIKERAD BARNMISSHANDEL.
Travesteringen Shit in – fat out, hjälper inte heller mycket. Det är förmodligen en omskrivning av ”kalorier in – kalorier ut” som du tänker på, vilket gång på gång visat sig inte fungera.

Barn med anlag för fetma och som är sockerberoende kan aldrig ens med föräldrarnas stöd/krav förmås svälta sig till normalvikt! Inte ens med sjukvårdens hjälp fungerar det.
Det är därför vården nu rekommenderar Gastric bypass för de mest utsatta.
Du påstår att jag förlorar mig i närsynta resonemang, när jag i stället pekar på att problemet är mycket vidare än slutresultatet; ett överviktigt barn.
Du påstår att jag resonerar kring bantningsmetoder, när jag i själva verket pekar på hur behandling av övervikt och sockersjuka låter sig styras av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket som vid kritik av deras kostråd gömmer sig bakom påståendet att de ger råd åt friska och inte åt sjuka.
Du säger vidare att jag gärna går i polemik mot dig och Eva Kullenberg! – Förlåt, jag visste inte att ni samarbetat om dina inlägg men det förvånar mig inte.
Visa mig samma respekt som jag visar dig, läs igenom mitt svar på din insändare. Läs noga så ska du finna att jag vill inget hellre än se normalviktiga barn och vuxna omkring mig. Men genom personlig erfarenhet vet jag att det med gällande kostråd, och inte minst med matutbudet i våra affärer, är svårare än någonsin för den enskilde att uppnå dessa ideal.

Svar till Kullenberg

Kullenberg efterlyser en öppen debatt men hur blir debatten öppen om vi måste hålla oss till gällande kostråd från Livsmedelsverket. Jag som prövat både tallriksmodellen och LCHF har sett effekten av såväl kaloribegränsad lågfettkost (tjock och sjuk) som lågkolhydratkost (normalvikt och frisk), med mycket mättat fett och utan kaloribegränsning.

Det råder ingen tvekan om att det är omöjligt att hålla fast vid en kost som kräver svält för att fungera. På samma sätt är det lätt att förstå att en kost som tillåter att du äter dig mätt vid varje måltid är lätt att hålla fast vid.

Redan för hundra år sedan visste man att socker och stärkelse (som i princip är samma sak eftersom stärkelser/kolhydrater omvandlas till socker i våra kroppar) var förbjuden mat för diabetiker/sockersjuka som istället rekommenderades att äta riktig mat i form av kött, fågel, fisk, ägg och i viss mån mjölkprodukter som smör, grädde och fet ost. Dagens kostråd till diabetiker består i kostpyramiden/tallriksmodellen med tonvikt på just de förbjudna delarna och att fett ska undvikas, framför allt mättat fett vilket FELAKTIGT antas höja kolesterolet med ANTAGEN ökad risk för hjärt/kärlsjukdom.
Svenska Näringsrekommendationer med sin enormt höga andel socker i form av kolhydrater är själva grunden för den växande fetma-/diabetesepidemin. Och den Svenska dietistkåren gör inget för att förkovra sig i ämnet. Trots de senaste 30 årens allt snabbare växande vikt- och sjukdomsproblem ser man inget samband mellan kostråden och utvecklingen.

Istället för att gå vilse i procentberäkning, ex.vis 20% minskad risk för cancer för att man dubblerar sitt fiberintag, bör vi se den stora bilden; sedan tallriksmodellen och nyckelhålsmärkningen kom med fettskräcken för 30 år sedan har vi bara blivit tjockare och sjukare.

Under de senaste dagarna

har ämnet kommit upp i Jonas Coltings blogg och sedan, som en kommentar till det, även i Kostdoktorns blogg. Sammanlagt är det över 100 kommentarer till de båda bloggarna, 80+20, och av dessa framgår det att de flesta tänker ungefär som jag. Colting ”erkänner” att han inte har egna barn och svajar fram och tillbaka i sina svar på kommentarerna. Om någon kritiserar inlägget med egna erfarenheter, kanske två barn i familjen som har helt olika utfall på kroppsutvecklingen, så kan han hålla med om det och i nästa kommentar kommer han tillbaka till att det är föräldrarnas ansvar/skyldighet att se till att barnen får en ”smal” framtid.

Avslutningsvis

Min åsikt framgår naturligtvis redan av ovanstående och i mina kommentarer i HD. Men låt mig ändå få spalta upp problematiken lite.

  • Vi är alla olika/unika. Hur kan någon vara så dum att man tror att samma förutsättningar gäller för alla. Våra gener är helt unika, exempelvis har alla vi 6 miljarder människor helt olika fingeravtryck! Varför skulle vi alla reagera likadant på maten vi äter?
  • Föräldrarna till barnen kan delas upp i två kategorier. Antingen har man själv problem med vikten eller kan man omöjligt förstå själva problemet.
  • Problemet kan delas upp i flera dimensioner:
  1. Genetiska förutsättningar för att bli fet.
  2. Trycket från omgivningen att äta enligt lågfett/högkolhydratmetoden den sk tallriksmodellen vilket vi numer vet är åt helvete!
  3. Beroende! Drogen socker är är lättillgänglig och helt accepterad av samhället och BILLIG billigare än vanlig mat och används som ersättningsmedel för fett i alla lightprodukter som överviktiga barn ordineras för att gå ner i vikt.
  4. Svårighet med ”att röra på sig”. Den smala expertisen (bl.a. Jonas Colting) inser inte vidden av att träna med övervikt. De har aldrig stått vid sidan av planen eftersom de inte är önskade i laget pga sin övervikt.
  • De föräldrar till överviktiga barn som ändrat till lchf-kost har helt andra förutsättningar att lyckas bemästra problemen, men inte heller dessa kan räkna med att det kommer att bli lätt. Övervikt, sockerberoende, svårighet att röra sig, mobbing från ”kamrater” och samhälle kommer att utgöra en svåröverkomlig barriär. Att beskylla föräldrarna för kvalificerad barnmisshandel är bara en del i ovanstående.
Annonser

3 responses to “MIN MENING OM BARNFETMA – SISTA VARVET?

  1. Bra inlägg! Jag tycker att man lägger fokus helt fel när man försöker lägga skulden för barnfetma på föräldrarna. Det vore mycket bättre om man kunde lyfta blicken och se att det hela är betydligt mer komplicerat än så.

  2. Hej!
    Antar att du varit på Obesitasmottagningen?!?!
    Hur var det?
    Vad tycker du om hjälpen du fått?
    Jag ska dit för provtagning på Tisdag. Är lite nervös. vet ju inte ens vad det är för prover som skall tas…?
    Berätta gärna lite av dina erfarenheter om du vill.

    Kika in hos mig på: http://motettslankareliv.webblogg.se

    KRAM Emma

  3. Hoppas verkligen inte att detta är sista varvet. Bra att någon ger Eva K. en lektion i vad kolhydrater verkligen är (för det vet hon tydligen inte) och vad de ställer till med.
    Väntar med spänning på nästa ”rond”. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s