SOMMARKONSERTER

Den första jag minns

var på Sofiero med Kim Larsen 1986. Som vanligt startar det med picknick i det gröna i goda vänners lag.Fyra familjer inväntar mätta och belåtna den danske stjärnans framträdande. Jävers, Renardssons, Linds och Carlssons. Den tjockaste i mitten är alltså jag.

På den tiden behövde man inte använda hörselskydd på konserterna 😉
Under de närmast följande åren såg vi några av Björn Skifs BADROCKAR fladdra till på Sofiero med otroligt tryck från högtalarna, det kändes nästan som om bröstbenet skulle lossna från sitt fäste.
En sommar såg vi ett ROCKTÅG dra förbi, minns att jag tyckte det var väldigt bra med bl.a. Anders Glennmark i högform, tyvärr dog det lite när stjärnan Ledin kom upp på scenen.

På Irland år 2000

tillsammans med sonen hade vi den fantastiska upplevelsen att se Van Morrison at Castlegar Sportsground utanför Galway vilket är hemmaplan för honom.

Vanligtvis är han en butter man som kör sitt eget race och inte tycker att publiken direkt betyder något (jag har en kompis som såg honom i Lund och blev smått chockerad när Morrison bara drog efter sista numret, inga extranummer här inte).
Den här kvällen på Irland var han i sitt esse. Glad och trevlig sjöng han allsång med publiken och bjöd på extranummer och requests 😉

Samma år såg vi

nu åter Sverigeaktuelle Tom Jones på Sofiero. Orup inledde men tyvärr med helt felinställt ljud, publiken backade typ 50 meter från scenen. När sedan den stora orkestern och Tom körde igång insåg man skillnaden proffs och amatörer, perfekt ljud.
Trosor upp på scenen fick en helt ny dimension den här kvällen. Några tjejer i publiken hade spänt upp en trosa lagom åt en blåval mellan ett par stänger och bar hela härligheten genom publikhavet fram till scenen. WE LOVE YOU TOM stod det textat med stora bokstäver. Inte ens mr Jones kunde låta bli att dra på smilbanden. Att Tom sjöng ”Sometimes We Cry” som han det året hade en hit med tillsammans med Van Morrison gjorde att hustrun och jag kände oss extra privilegierade.

Leonard Cohen

är en annan högt älskad artist som bara tycks bli bättre och bättre.


Jag överlåter åt proffsen att recensera föreställningen…

Kvällen lagrad i närminnet som extra minnesvärd enär dottern och sonen tillsammans med hans blivande hustru förgyllde tillfället 😉

Alla konserter

blir naturligtvis inte lika bra. Kim Larsen kom till Sundspärlan 2009 och vi gick dit med stora förväntningar. Tyvärr var ljudvolymen katastrofalt hög så det försöker vi glömma så fort som möjligt.

Så kommer vi till

årets förmodligen enda konsert för vår del, DIGGILOO, i Båstad.
Just Båstad är väldigt speciellt för hustrun och mig. Det var där vi träffades första gången 1965 och sedan ägnade vi hela sommaren åt förälskelse och allt som hör till, vi gifte oss -69 (och har väl snart passerat alla bröllopsmetallerna).

Åter till konserten. Iklädda regnkläder såg vi lördagsföreställningen som tycks ha varit lika bra som den HD:s recensent såg på fredagen. Dock är jag inte lika förtjust som hon i Thomas Di Leva, när han får sväva ut ordentligt i andra akten tycker jag det blir för mycket. Annars är det mycket som jag verkligen gillar. Exempelvis tycker jag det är roligt när man gör allt rätt med kläder, dans och dekor för GREESE, men så sjunger man en Beatleslåt i stället, samma idé med bl.a. Evita. Råaste skratten håvar Magnus Carlsson in när har iklädd rosa kostym och prästkrage framträder med transade trumpetaren Magnus Johansson (fulare kvinna får man leta efter). När de sjunger: ”Det är bögarnas fel” vet jublet inga gränser. 😉
Halvvägs in i föreställningen var jag säker på att Linda Bengtzing var bäst på plan men när showen var slut kunde jag inte skilja ut någon favorit, de var alla lika bra, även om Linda Pritchard imponerade stort med ”You gonna love me” därför får hon en egen bild här:

Om du får chansen att se årets Diggiloo, som blir det nästsista med Lasse Holm, ta den. 😉

Annonser

One response to “SOMMARKONSERTER

  1. Härligt inlägg! Jag får sån himla lust att gå på konsert och njuta av musik i sommarnatten! Jag minns också konserten med Leonard Cohen som väldigt speciell, snudd på magisk. Antar att allt stämde den kvällen: sällskapet, vädret, musiken och en Leonard i högform.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s